Jag har fått önskemål att skriva om besöket på fängelset Bangkok Hilton, eller Bang Kwang som det egentligen heter.

Vi hade fått höra att det är flera hundra som besöker fängelset varje dag, att regeringen gjort fängelset till en turistattraktion så döm vår förvåning när det bara är vi som ska in. Vi köpte mat, kött, godis, munkar och grönsaker som vi lämnade in till den fånge vi skulle besöka, Scott.

Scott nämnde senare att han hade flera kompisar som inte fått besök på 7 år och han undrade om vi kunde tänka oss att prata med dem, så det gjorde vi, alla de fångar vi pratade med var skyldiga till knarksmuggling eller för att ha sålt knark. Fångarna beskrev livet innanför murarna, att de blev inlåsta klockan 4 på eftermiddagen, att de sov ihop 13 personer tätt ihop på golvet, att de västerländska fångarna blir bättre behandlade (betyder icke slagna) eftersom folk från respektive ambassad besöker dem regelbundet, det är värre för dem som inte får besök...Tyvärr fick vi ingen rundvandring inne i fängelset.

Jag känner inte att besöket har gjort något bestående intryck på mig, och jag avböjde att ha ytterligare kontakt med den fånge som jag pratade med, men visst vårt besök var uppskattat och vi gjorde en god mänsklig gärning, men känner absolut att jag vill lägga min energi på andra saker, som t ex att besöka och hjälpa ett barnhem.

Fotografering var förbjudet på fängelset, så andra Bangkok foton bjuder jag på, en munk och baren på 64:e våningen, kontraster så det förslår, hihi.

I have received requests to write about the visit to Bangkok Hilton prison/Bang Kwang.
We had been told that there are hundreds who visits the prison every day, that the government have made the prison to a tourist attraction, so we were surprised when it is only we who are visiting. We bought food, meat, candy, donuts and vegetables that we submitted to the prisoner we would visit, Scott.

Scott said later that he had several friends who hadn´t had visits in 7 years and he wondered if we could talk with them, so we did, all the prisoners we spoke to were guilty of drug smuggling or to have sold drugs. The prisoners described their life within the walls, they were locked up at 4pm, that they slept 13 men closely together on the floor, the western prisoners are treated better since people from the embassy visits them regularly, it's worse for those who never gets any visits. Unfortunately, we had no tour inside the prison.

The visit hasn´t made any lasting impression on me, and I declined to have further contact with the prisoner that I talked to, but of course our visit was appreciated and we did a good human deed, but feel strongly that I want to add my energy on other things, such as to visit and help an orphanage or something like that.

Photography was forbidden in the prison, so I show you other Bangkok photos, a monk and the bar on the 64th floor, huge contrasts, hihi.