Struktur och tid, eller snarare bristen på det är nåt jag har tänkt mycket på de senaste dagarna. För bara ett par månader sedan var tid allt jag hade och som jag kunde spendera precis som jag behagade. Nu när vi har en liten bebis i huset och jag fick fnatt och startade mitt egna företag mitt uppe i allting annat så är det kanske inte så konstigt att det har varit konstgjord andning här ett tag, och det är sannerligen ingen annans fel än mitt.

Men nu när Theo snart är nio månader är det väl på tiden att han börjar sova och äta på någorlunda bestämda tider, utan att begära det omöjliga förstås. Och när han sover sina 2 tupplurer kan jag koncentrera mig på att redigera mina foton då, hade jag tänkt. Och inte som nu när jag sitter fem minuter för att sen titta till Theo och sen sitter jag i fem minuterspass igen, helt hopplöst är det.

Nu får vi bara hoppas att lilla gubben Theo är lika pigg på mina planer som jag är hehe. Nu vankas det ugnspannkaka! Tjingeling.

Structure and time, or rather lack of it, I've thought a lot about the last days. For just a few months ago, time was all I had and I could spend it as I pleased. Now that we have a small baby in the house and I got the crazy idea and started my own company in the midst of everything else, it is perhaps not surprising that life has been a bit upside down, and there's certainly no one else's fault than mine.

But now that Theo is almost nine months, it is about time he starts to sleep and eat at fairly specific times, without demanding the impossible of course. And when he sleeps his two naps I can concentrate on editing my photos then, is my genius plan.

Now we just hope the little guy Theo is as enthusiastic about my plans as I am, hehe. Time will tell I guess, now it´s time for dinner, see ya!