dagis ångest

Igår fick Theo faktiskt bara mjukstarta med dagis, jag gick dit med honom och sa hej och så gick vi hem. Vi pratade om att han imorgon (läs idag) skulle gå hela dagen och att han skulle vara stor kille osv.

Det var rena rama kaoset i morse när han skulle iväg. Han skrek och grät. Vägrade sätta på sig kläderna och höll sig fast i dörrposten när jag bar ut honom till vagnen. Det sista jag såg var hans rödgråtna ansikte, så fruktansvärt jobbigt.

Han har varit ledig väldigt mycket sedan i juni och det gör att han kämpar emot dagis i början, men just nu känns det som om jag vill säga upp dagisplatsen och låta honom vara hemma helt. Vilket jag vet inte  är den bästa lösningen då han behöver stimulans och leka med andra barn, men åhhh det är jobbigt just nu.

Om han inte frivilligt går till dagis om 2 veckor, så måste jag fundera på om det är ett dagis byte han behöver. Eller vill han helt enkelt bara vara hemma?

Nu ska jag försöka jaga bort mitt dåliga samveta, jobba snabbt klart så jag kan hämta honom redan efter ett par timmar så får vi se hur det går imorgon igen.

Har ni liknande erfarenheter så please, dela med er:)

/Gunilla