Jag är nyss hemkommen från Vietnam, närmare bestämt Ho Chi Minh City (Saigon).
Ho Chi Minh är en hetsig, kaotisk, fattig men samtidigt, leende stad. I många städer i Asien är det många människor som inte ens har mat för dagen, och denna stad var tyvärr inget undantag, mödrar bärandes på sovandes spädbarn som med vädjande blick bad om en slant, småbarn sittandes i gathörn med tom blick...många människor har blivit tillsagda att inte ge pengar till tiggare för att det kanske finns en rik person i bakgrunden (kanske t o m maffia) eller att de använder pengar till annat än mat.
Jag resonerar dock annorlunda, visst existerar det ovanstående, men om jag så hjälper 1 av 10 till att få en drägligare vardag så duger det gott för mig!

I allt detta elände, kunde jag helt enkelt inte låta bli att ta kort på dessa kvinnor, som inte tjänar många kronor per dag men som ändå var så vänliga och leendes.

I have just returned from Vietnam, specifically Ho Chi Minh City (Saigon). Ho Chi Minh City is a energetic, chaotic, and poor city, but at the same time, a smiling city. In so many cities in Asia, many people don´t even have food for the day, and this city, unfortunately, was no exception, mothers carrying on sleeping infants with eyes appealing asking for a penny, small children sitting in the corner with empty eyes ... people have been told not to give money to beggars, that there might be a rich person in the background (perhaps even mafia), or they use the money for other things than food.

I argue otherwise, of course sometimes that is the case, but if I help 1 in 10 to get a decent living, if only for 1 day, I feel that I have done something! In all this misery, I had to take a photo of these women, who do not earn many pennys a day but nevertheless, was so friendly and smiling.

Ta hand om er därute!

//Gunilla