Måste medge att det känns lite futtigt att skriva om min dag när man tänker på Japan och det fruktansvärda som hänt. I ett ögonblicks verk har hela deras existens blivit satt på prov, många har mist livet och om de är lyckligt lottade enbart sitt boende.

Hur ska dessa människor kunna återbygga det dom mist? Tid för eftertanke minst sagt och jag känner inte för att blogga om min dag i dag, samtidigt som jag vet att livet går vidare, men när man en hel dag sett förödelsen visas på CNN, känns det extremt jobbigt.

Hoppas att ni alla tar hand om er och era kära, och visar hur mycket ni älskar dom! Kram