tisdag 28 oktober 2008

Jag är den första att erkänna att historia i skolan inte var mitt bästa ämne, nej det var nog värre än så, jag var faktiskt helt ointresserad...Kan väl samtidigt erkänna (när jag ändå är igång med bekännandet menar jag) att jag är en känslomänniska, och varför berättar jag det för er?

Jo, för mitt nyupptäckta intresse för historia har just med det att göra, jag måste få uppleva historian på plats, vilket jag upptäckte när jag var i Kina i somras. Jaja, kul att få åka till Kina och shoppa, var min inställning före resan.

Men när jag gick i "Den förbjudna staden" (att ha varit i Kina och bara shoppat verkar ju bara för ytligt) på denna historiska plats och fick chansen att ställa mina frågor (med risk för att verka helt korkad med tanke på mina futtiga kunskaper i Kinas historia), så rycktes jag med och ville bara veta mer och mer, guiden var nog glad att jag bara tog 1 timmes guidning...

Samma sak hände nu när vi vi besökte Ho Chi Minh City, vi kröp i tunnlarna i Cu Chi (det mest bombade området under Vietnamkriget) där vietnameserna byggt 25 mil tunnlar, för att undkomma de amerikanska soldaterna under Vietnamkriget. Kanske ännu starkare är känslan jag fortfarande bär med mig från "War Remnants Museum" där foton från kriget och dess otroliga förödelse visas, fotona var så starka att jag blev illamående.

I am the first to admit that history in school was not my best subject, no it was probably worse than that, I was completely uninterested ... At the same time I admit (while I´m into the mood of confession, I mean) that I´m a emotional person, and why do I tell you this?

Becuase my newly discovered interest in history has just to do with it, I need to experience, to feel the history in place, as I discovered when I was in China this summer. Fun to go to China and shop, was my attitude before the trip. But when I went to the "The Forbidden City" (to have been in China and only done shopping seemed only too superficial) in this historical place and had the chance to ask my questions (with the risk of seeming completely stupid, given my poor knowledge in Chinese history), I just wanted to know more and more, the guide was probably glad I only took 1 hour guided tour ...

The same thing happened now when we we visited Ho Chi Minh City, we crawled in the tunnels in Cu Chi (the most densely bombed area during the war) where the Vietnamese built tunnels, in order to escape U.S. soldiers during the Vietnam War. Perhaps even stronger is the feeling I still carry with me from the "War Remnants Museum" where photos from the war and its incredible devastation is shown, the photos were so strong that I was feeling sick.

En av nergångarna till tunnlarna, byggda så att de grövre
amerikanarna inte kom ner i dem

One of the entrances to the tunnels, built for
the size of the viatnamese people




En efterlämnad tanks

A left tank

May peace prevail on earth...

14 kommentarer:

Jens sa...

Va? Var inte du intresserad av Historia! Det kan jag väl inte tro!

chokladblomma sa...

Historia blir så mycket mer intressant när man är på plats tycker jag! Lyllos dig som har den chansen!
Ha det gott!
Kram

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Halloj! Kan hålla med dig. jag vill få ut mer än att en gubbe står och maler på om det som hänt i historien. Att uppleva saker på plats och höra historians vingslag tilltalar mig mer!

Kram Annica

Fluffa kudden sa...

Vilken grej bara så där....
Var i Vietnam över helgen....

Jösses, snacka om upplevelse.
Inspirerande att läsa..
Tack för det

kram Nina

Marie//Tekla Maräng sa...

Jag sov nog på historie lektionerna tyvärr, vi att en väääldigt gammal lärare som knappt höll sig vaken själv, tyvärr.
Men historia är ju grunden på något sätt.

Kram :D

Wilda Stenlyckan sa...

Hej!

Tack! :-)

Är inte heller intresserad av historia.. det tråkar mest ut mig. Men att uppleva det på plats är en helt annan sak.

Vad roligt att du har en likadan dator! Är du nöjd?

Kram Sara

sissabo sa...

Vågade du verkligen dig ner i de där smala, trånga tunnlarna? Näää, nu ryser jag. Annars så verkar du ha bättre väder än härhemma. Idag kom det snö, brrrrrrr.
Ha det gott, hälsn Jessica

Adoridarling sa...

Hej! Jo, vinsten kom precis lägligt och gjorde min dag mycket bättre!
Jag var inte heller skolans ljus vad gällde historia, men jag var faktiskt BESATT av Kina i flera år, varje gång man skulle skriva fritt så blev det om Kina på något vänster, min högsta önskan var att få åka dit och särskilt se den förbjudna staden. Fortfarande känner jag nog nåt särskilt om landet och vill väldigt gärna se den förbjudna staden, någon gång ska det ske!
Jag har en utmaning till dig på min blogg!
Ha det bra
/Maria

MissStorm sa...

Jag tycker också att Vietnam och Kina är mycket intressanta länder. Jag besökte War Remnants Museum för ett par år sedan och det väcker fortfarande starka känslor att tänka tillbaka på besöket. Tror inte ett öga är torrt efter en tur runt där...

Ha det så bra!
/MissStorm
(ps: Hålet i golvet var med flit från sambons sida. Däremot inte allt stendamm som fyllde rummet...)

Ullis/Leva på landet sa...

Måste vara väldigt intressant att få besöka sådana platser som du gjort. Här hemma har jag fyra historietokiga killar (ja en är maken), som inte gör annat än diskuterar det.
TAck för fina bilder.


Kram Ullis

Fröken Fräken ifrån Fryken.. sa...

Jag var oxå i Ho Chi Minh City för några år sedan, tog mig både till tunnlarna och museet som gav mycket starka intryck. Men ändå inget jag skulle vilja vara utan.

Funderar faktiskt på att resa till Vietnam igen, jag tränar Binh Dinh för en Vietnames här i Linköping. Vi har pratat om att åka ner och träna med vietnameser några veckor i sommar. Vore så kul!

Hoppas allt är bra med dej!!

/Kram f

stina sa...

Vilka otroliga saker du får uppleva ...en liten helgtripp till Vietnamn!!!
Historia??? Oj hade man det ämnet i skolan? Men visst är det kul att man kan på äldre dar intresera sig -. ha det bra !
Kram Stina

anna of sweden sa...

Hej hej!
Måste bara säga att det är en väldigt fin blogg du har.
Hälsar Anna i Philadelphia

ExPIAtriate wife sa...

Haller med dig om historia, nar man ser det i verkligheten blir det ju mer levande. Tyckte att Ho Chi Minh var valdigt intressant, fast vi var inte pa museet eftersom barnen var med, de ar lite for sma an. Har i Dubai ar det bra, saknar gronskan i Singapore men annars har vi det bra, enda negativa ar att vi bor i temporar lagenhet, ett lagenhetshotell och Elias har langt med skolbussen. Men vi har hyrt bil och kor runt, stranderna ar underbara och det finns endel att se. Paminner lite om Singapore med alla shopping malls och mycket materiellt. Ser fram emot okensafar langre fram samt besoka Oman och Bahrain kanske. Maken trivs och Elias ar nojd med skolan, lite jobbigt i borjan med allt nytt. Var Teresa ar har ocksa sa det ar som hemmma! Man behover tillstand av sin man for att ordna spritlicens och korkort...kanns lite markligt! Men annars ar det bra har! Hur ar det med er i Singapore, ni har fullt upp verkar det som med spannande resor och annat mysigt!
Kram
Pia